Alla har åkt hem till sig. Ingen Elvin som städar mormors grytskåp och använder grytlocken som symbaler. Inga livliga diskussioner om politik, barnuppfostran, miljö och ekologi eller avlopps- och vattenledningar eller patienter som inte vet sitt eget bästa. Just nu sover kattungarna sin skönhetssömn bland skurtrasorna i städskåpet och hundarna kollar på tv tillsammans med matte och husse.

Julskinkorna är uppätna, musten uppdrucken och julpappret är uppeldat och givit julvärme.

Julpuzzlet är lagt av en ny generation ungar, Vilya, Egil och Bella med lite assistans av mammor och mormödrar.

Vi som är kvar härhemma laddar upp för en lugn hemmakväll med lite gott att äta framför tvn. Jag har tagit fram assistenten för att baka några goda baguetter. Det hör inte till vanligheterna, men varför inte, det som verkar vara nybakat i butikerna är ofta importerat halvfabrikat. Jag får försöka leva som jag lär, från jord till bord, och hoppas att höstvetet vid eken och i Mariedal får tillräckligt falltal för att kvala in som brödsäd.

I salen sitter döttrar med kompisar och spelar julklappsspel, lille Elvin sover i vagnen i verandan och kattungarna tar igen sig tillsammans med Majsan i lådan i köket efter att ha haft besök av tre grannflickor. Latte vilar i soffan och VDn och jag tittar på Astrid Lindgrens julfilmer. Julefrid  som det ska vara en juldag. Här på gården är det så att dagarna före jul kommer döttrarna hem och ser till att styra upp att det blir julfirande. Städar badrum, sätter upp gardiner och tar fram ljusstakar, köper golvmoppar och städar golv och trappor. 

Jag planerar utejobbet och gläds åt att höra jubelrop när jag föreslår städning av alla gödselgångarna i Kvighotellet. Yngsta dottern med sambo och VDn tar itu med detta värv och jag kan ta mig tid att faktiskt baka årets goda fruktkaka.

Erika, Andreas och lille Elvin ger sig ut för att hämta gran och en förtvivlad Latte ylar för han vill ju också följa med på ett sådant äventyr. Det är klart att man måste ha en klok Border Collie med om man ska hugga en gran..Han ser till att vi får plats med julstjärnan i toppen genom att knipsa av lite på granen.

Advent gör sitt intågande. I går var det bra att ljusstaken var laddad då stormbyar gjorde att träd lade sig på elledningar både här och där. Ett träd föll över vägen vid prukkas kurva och hindrade hundägare att hämta sina älsklingar vid hundhotellet i byn. Men för brudarna i Norrsund är det en smal sak. Cilla skyndade hem efter motorsågen så var det snart fixat.

Efter en stund med stilla frid i ljusskenet vid köksbordet kom då strömmen åter och man fick ta itu med kvällsbestyren. Dagens sista bal att fördela till hungriga kvigor och lite mat till oss själva.

Vi hade fått strömmen tillbaka men i Råbacken var det fortfarande mörkt och kallt. Mor och far fick natthärbärge här i Norrsund och trivdes nog rätt bra att få krypa ner i bäddarna på utvinden, som inte är någon utvind längre, utan ett rätt komfortabelt gästrum.

Här har vi en gäst i vårt komfortabla kvighotell!

En gång i månaden kommer civilisationen till Två Kyrkors väg 121. Då dyker Bokbussen upp. Lill-Anders backar snyggt upp Bokbussen mot lidret in till gården. Boklånare dyker upp i mörkret. Ingrid på bokbussen har några deckare under disken till skollärarn. Någon vill läsa om kärlek och romantik, andra om andra världskriget, tuffa deckarhistorier eller om djur och natur. Någon vill ha en ljudbok eller en bok med fina bilder. Allt detta kan bokbussen erbjuda och lite till. Skrönor och ordvitsar byter ägare. Efteråt är det fika i salen. En stund för social samvaro för att utbyta tankar om aktuella ämnen i smått och stort.

Var är den lilla röda bilen.....ingen som vet, ingen som vet. Nu kör han igen, min farsa. Nu njuter mor och far av friheten att åka och handla när de vill, gå på poesimöten, gå på kyrkokonserter mm mm.

Jag får väl njuta av friheten att själv göra jobbet istället för att hitta bra sysselsättningar åt mor och far.

Kvigjobbet är dock alltid mitt eget. Utfodra ett par ton rundbalar per dag, seminera och skotta skit. Dock med god hjälp av VDn. Idag var det sanningens minut då jag lät dräktighetsundersöka sju kvigor. Fem var dräktiga, en dräktig med frågetecken och en var inte dräktig.Tvillingarna 792 och 793 Inga är dräktiga och vackra Stella 785 är också dräktig.

Förra året i början på oktober var jag i Bryssel med distriktsstyrelsen i Centerpartiet. När jag kom hem därifrån sent på kvällen hade Stella halkat i gödselgången och hade svårt att komma upp. Hon hade legat där ett slag och var också nerkyld. Vi fick ta henne i traktorskopan och lägga henne i sjukboxen. Vi bäddade med ordentligt med halm och gav henne vatten och ensilage. Hon repade sig när hon fick lite extra ompyssling och fick vara i en box för sig själv. Därför är det extra roligt att hon nu är en stor vacker och dräktig kviga som i vår blir mjölkkossa i Billinge.

Här är en bild på tvillingarna från i våras.

Upp i ottan för att ge djuren.Det är bondens vardag, och nu är alla djuren inne. Tittar på blå traktorn som vi fick pumpa i luft i ett framdäck igår. Platt som en pannkaka! Då gäller det att hitta en strategi för dagens jobb. Minst 2 balar ska utfodras och helst tre gångar ska skrapas. Jag börjar med att ge kraftfoder till de yngsta djuren. En kviga står olycklig inklämd framför liggbåsen och kan varken komma fram eller tillbaka. Fram med skiftnycklar och hylsor för att få bort nackbommen så att hon kan komma tillbaks till de andra kvigorna. Jag lägger ner säkert en halvtimmes jobb för att montera bort nackbom och lirka fram kvigan.Hon blandar sig med de andra kvigorna och sedan släpper jag ut de äldsta kvigorna så de kan njuta av brittsommaren. VDn pumpar framdäcket på blå trakorn med kompressorn på den röda traktorn och kör fram första ensilagebalen som jag fördelar medan VDn förbereder frukost för oss tvåbeningar.

Strategin för dagen blir att jag hämtar min mor och far för en handling i Norrtälje och under tiden skottar VDn sovgången och kör blå traktorn till gummiverkstan för lagning av punktering. Vi sammanstrålar vid gummiverkstaden efter  någon timme och fördelar sedan arbetet så att mor lagar mat, far och jag återställer nackbommen. Förhoppningsvis är detta en bra övning för hans högerhand. Efter maten skjutsar jag VDn för att hämta traktor och skjutsar hem mina föräldrar efter väl förättat värv.

När jag sedan kommer tillbaks är vår seminveterinär här för ett uppföljningsbesök för salmonellaprogrammet och djurägarseminkursen. När hon ändå är här tar hon sig en titt på 833 som är halt på ett bakben. Vi går igenom seminrutiner och seminerar 817. Det känns bra att få lite support.

VDn skottar de båda gångarna som är kvar, vi ströar och ger ytterligare en bal. Jag hämtar in de stora kvigorna som är ute och sedan kan vi göra kväll. Inte riktigt dock...en beställning på ett bebistäcke är inte riktigt färdigt. Syrran ska hämta det i kväll, så det blev en timme framför symaskinen också.

Moas täcke hittar du här

Jag har tagit mig en titt i dagboken för förra året vid den här tiden. Då var det blött, blött och åter blött. En svart kviga speglade sig i en stor vattenpöl på Bakägnan. I år är det torrt, torrt och åter torrt. Den sista skörden bärgas. Anders har tröskat kornet på bygärdet, VDn strängar halmen, Matte slår storåkern vid Svinninge, Uffe har rullat balar och Lasse plastar. I morgon bör allt vara klart Och man kan se vintern an med tillförsikt.

Kvigornas betesmark är torr och ger inte så mycket bete mer. Jag har frågat grannen om kvigorna kan beta av Skruven och det är OK men det är lite stängseljobb att göra. I går när jag skulle kolla stängslet så var det redan en kviga där! Stängslet är för rassligt för att jag ska våga släppa upp hela gänget, men risken är om de får kvar på det torra betet att de rymmer under natten.

Jag tar in dem och släpper ut dem på betet nedanför gården istället. Det har fått vila någon månad och nu växer lotusblomman Kärringtand där...Smaskens för kvigor i septembersommaren..

Lördag i kvighotellet. Far och jag åkte till Färsna för att kolla traktorer, träffa folk och fika i Tupplidret på Veterantraktorklubbens stora dag. Mamma följde med till Norrsund för att skära till lämpliga tygbitar för sina magiska kuber och VDn hamnade på vedbacken. Efter gemensam lunch hemma i Norrsund blev det plötsligt tyst......strömlöst!

Ja, ja strömmen kommer väl tillbaka snart, tänker man, och efter kontakt med Norrtelje energi kommer det fram att det är ett väldigt lokalt avbrott på Rökstalinjen mot Estuna. Men tiden går, jag blir rastlös, VDn byter ut klyven mot motorsågen. Det värsta med strömlöshet är att djuren inte kan dricka vatten. Vi har ett borrhål som försörjer fyra hushåll och en djurbesättning med vatten. Jag tar förnyade kontakter med Norrtelje Energi och vid sjutiden har de lokaliserat ett fel och hoppas att strömmen ska vara tillbaka vid niotiden. Kvigorna börjar bli rastlösa när de inte får vatten i vattenkopparna. Vi tar fram vårt reservelverk. Det drivs med traktorn , men det har inte varit igång på flera år. Det tar sin tid att spänna för, hitta en lämplig kraftöverföringsaxel, tanka traktorn och ansluta till stolpen för ingående ström där vi har en omställare för reservelverket. Vi gör ett försök att ansluta men det går inte alls efter instruktionsboken. Nå't är fel i omställaren.

Då är det bara att vänta....för säkerhets skull borde vi ta in de rastlösa kvigorna säger VDn, men då måste vi sopa rent gångarna från slipdamm först. Vi har försökt att göra gångarna mindre hala genom att slipa dem lite ojämna. Vi sätter i gång att sopa och mörkare och mörkare blir det. Augustinätter är mörka, inget ljus någonstans.

När vi kommer in i det mörka huset denna mörka augustikväll ringer telefonen.

- Det är massor med kvigor här nere i Norrsund, säger Inger nere i byn. Ut i augustinatten igen. Nere i Norrsund hör vi kvigorna klafsa på vreten utanför Per-Ivar och Inger. Jag ropar, sippena, kossorna, kom nu  går vi hem. Hela flocken kommer efter mig på vägen. Det är en häftig känsla att gå där på den mörka vägen och höra alla klövtramp bakom mig. Upp på vägen mellan kyrkorna och sedan är det bara ca 100 m kvar till stallet. Men då börjar de springa förbi mig och jag hoppas att de ska svänga av mot stallet och inte springa rakt fram mot Estuna Kyrka.  Ja, de svänger av!

In i stallet......ut på gödselplattan.....efter lite fösande hit och dit verkar alla kvigor vara inne i stallet. Ingen el fortfarande, det är mörkt och det finns inget vatten. Jag försöker räkna......det fattas sju kvigor. De har väl kommit ifrån de andra och bildat en egen flock, det är dock ingen idé att leta efter dem i mörkret. Nu kan vi inte göra mer, vi hoppas elen kommer snart och går in och lägger oss. Jag tittar mot grannens hus, där är också fortfarande mörkt.....men vad händer nu....ett ljus speglas i garderobsdörren. Det är grannens utebelysning. Det finns el hos grannen men inte hos oss! På med kläderna och ner till stolpen med elomställaren. Spaken som ska ställa om från nät till reservelverk är inte alls distinkt som den ska vara. Hur kan konstruktörer tro att plast håller för att vrida runt en asymmetrisk pinne? Vi letar fram en skiftnyckel och lyckas vrida den lilla, lilla pinnen rätt och nu lyser det i våra sovrumsfönster. Lycka!

Vrider på vattenkranen, det rinner, men jag tycker det är lite dåligt tryck. Jag tar en ficklampa och och går ner till stallet där det är ett väldigt sörplande i vattenkopparna. Jag tar också en vända på betesmarken för att kolla att inte någon av vattenkopparna på betesmarken står och läcker vatten efter kvigornas säkert hårdhänta behandling när de inte fick något vatten tidigare på kvällen. Allt är ok, dags att krypa till kojs, kl är halv ett på natten.

PS. De förlorade kvigorna är återfunna. En låg utanför ladugården i morse och de andra sex hade sökt sig till midsommarhagen. DS

Självförtroendet för att kunna seminera själv var på botten när två kvigor som jag seminerat för tre veckor sedan har blodflytning. De har alltså haft en brunst som jag har missat och tog sig alltså inte när jag seminerade för tre veckor sedan. När då en annan kviga visar brunst får Pia på semin komma och seminera och då passar vi på att dräktighetsundersöka också.

Det är varmt och solen gassar. Alla kvigorna står i hasselsnåren vid eken. När jag ropar på dem kommer de springande och rusar över vägen och in i det svalare stallet. Pia kommer precis på klockslaget och jag har hunnit sortera kvigorna. 776 Pärlan och 795 Rut ska dräktighetsundersökas. Sanningens minut! Bägge dräktiga - två till av mina egna semineringar som är dräktiga! Det var extra roligt att 776 var dräktig då jag var osäker på om hon ev haft en brunst för tre veckor sedan, och att hon är en Pärlan vars moderlinje kommer härifrån Norrsund och att hon är dräktig med en riktigt bra tjur.

Kvigorna latar sig i stallet hela eftermiddagen. Under tiden cyklar jag till Hof och tittar till kvigorna där. De ligger alla vid vattenpumpen för att lätt kunna ta sig en drink.

Inspirerad av djuren tar jag mig ett dopp i ån på vägen hem. Det är djupt i badgropen i år men det är riktigt fin sandbotten vid stranden. En andfamilj kollar när jag badar och några nyfikna abborrar nosar på mina fötter.

När jag kommer hem får vallhunden Latte göra sin stora insats, hjälpa till att fösa kvigorna över vägen. Den här gången lyder han riktigt bra och vaktar noga att de inte går åt fel håll.

Dagen går mot sitt slut. Nattgäster väntas till Jan Jans kammare, så det är till att bädda och flytta ner barnsäng. Kärt besök, äldsta dottern med familj.

Upp i ottan varje dag, för att krama kons behag, var det någon som sa när han skulle beskriva ben bondes vardag. Jag tror det var Pålle som jobbade på Riksförbundet Sveriges 4H under många år. Det pågår en debatt om kor lite överallt, inte minst i Norrtelje Tidning. Det är nostalgi blandat med kor som miljöbovar eller att vara framtidens infrastruktur.

Å ena sidan rapar hon massor med klimatgaser och mjölkar för mycket eller är för många, å andra sidan står hon för öppna landskap och behållande av biologisk mångfald. 

Jag tror inte att kon hade det bättre förr i båsladugårdar med begränsad rörelsefrihet under hela vinterhalvåret. Men på grund av att hon är så anpassningsbar och förnöjsam så klarade hon det och har givit upphov till vårt välstånd som Martin Ott beskriver i sin bok "Känsla för kor" som Mats Ahlberg citerar i torsdagens Norrtelje Tidning.

Jag behöver inte gå upp i ottan varje dag, men har daglig koll på mina kvigor för att se att allt är OK och framför allt se om någon är brunstig. Att bli dräktig är A och O för en kviga och eftersom jag har kvigor av flera raser och moderlinjer så ska rätt tjur passa till rätt kviga. Det är viktigt för kvigan att bli dräktig, det är viktigt för mig att kunna sälja dräktiga kvigor och det är viktigt för Billinge Gård att kunna köpa dräktiga kvigor av mig som ska bli duktiga mjölkkor.

Kalvningen är motorn i mjölkproduktionen. Utan kalv ingen mjölk. En kossa har ett tufft jobb. Hon ska få en kalv varje år, hon ska producera mycket mjölk och hon ska hålla sig frisk. Då gäller det att hon har en bra livsmiljö, får bra foder och har en bonde som har känsla för kor....

Ligger och drar mig för att gå upp och titta till kvigorna då det ringer på telefonen. - Jag har  7 kvigor i min trädgård, säger en röst i mitt öra, är det dina?

På med kläder och ut och räkna kvigor. Nio stycken nedanför gården betar lugnt. På betesmarken syns ingen till. Jag går runt och letar och hoppas vid varenda krök och backkrön att det ska ligga en samling kvigor som det brukar göra. Men inga kvigor syns till. Trettiotvå kvigor är som utplånade från jordens yta... Då ringer det i mobilen, - Det ett tjugotal kvigor i Guvsta..och kvigorna i min trädgård har 40545 i örat. Javisst är det mina kvigor. 7 st i Svinninge och förhoppningsvis 25 i Guvsta.

Svinninge och Guvsta är inte nästgårds precis. Till Svinninge är det väl inte så långt fågelvägen ,men säkert en halvmil när man kör vägen och mellan Svinninge och Guvsta finns det skogsvägar men kör man bilvägen är det en bra bit.

Vi tar bilen till Svinninge och då kommer sju kvigor från skogen påfösta av Björn och Stig och med lite lock och pock föser vi in dem i en fårhage. Då är det resten kvar. Vi kör ner till Guvsta och möts av en upprörd herre som fått kotramp i rabatten och någon som har druckit upp vattnet i fågelbadet. Finngarne kör gödselvatten på åkrarna vid Guvstalund och kan ge besked att bakom kröken går ett tjugotal kvigor.

Vi har hittad dem! Alla 32!

Nu är nästa problem, att få hem dem!

Guvsta ligger nästgårds med Hof, och just när vi går i kvigflocken och funderar över hur vi ska få hem dem ringer Göran i Hof och berättar att kvigorna vid Broströmmen är på plats som de ska vara. Han tipsar om att om vi följer kraftledningen så kan vi fösa in kvigorna i en fårhage vid gården vid Hof. Sagt och gjort, kvigorna följer mig med VDn som påfösare, på stigar, över en gårdsplan, över en åker och tom över ett dike, in i fårhagen vid Hof.

Jacob kan hjälpa oss att transportera hem det olydiga gänget. Våra kvigor är vana vid att åka transport och vi lastar en vända i Svinninge och fyra i Hof, hem till kvighotellet i Norrsund, där de inte är sena att leta upp sina liggbås för att ta igen sig efter den långa färden.

Det blev husarrest för kvigorna den natten. De fick smaska på en ensilagebal istället för det färska gräset.

Det här är en mardröm, med kvigor på rymmen, när man inte vet var de är. Något måste ha skrämt dem, vargar, hundar eller?

Tack alla ni som hjälpte till så det blev ett lyckligt slut, tack för den goda soppan och pannkakorna i Hof.

Läste detta i mammas klippalbum. Detta skrev vi 2010. Nu står nästan samma sak i GP.

Vad har hänt sedan 2010?

Vi i Roslagsbro-Vätö LRF har ökat vårt samarbete inom leaderprojektet "samverkan för bönder runt Broströmmen" för att sluta kretsloppet och hushålla med våra gemensamma resurser.

Lundkovallkött har bildats för att få igång en lokal marknad för kött och slaktdjur.

Sitter här i verandan på midsommardagen. Latte ligger utsträckt på soffan och VDn har lagt sig på sängen däruppe. Jag har skjutsat mina föräldrar fram och tillbaka till Kryddan för att de skulle handla och få komma ut lite. Min pappa kör inte bil längre. Han har fått en stroke och hans högra hand lyder honom inte riktigt. Men han är vid gott mod, glad över att höra svarthättans sång i Råbacken, glad över att vi klarat av första skörden av rundbalsensilage här hemma utan hans hjälp och tacksam över att kunna gå och prata som vanligt. Och det är vi andra också. 

En omställning blir det för oss alla. Jag har en gubbe mindre att sätta på traktorn och en gubbe mindre som kan göra det där jobbet som som inte syns men bara märks om det inte blir gjort. 

Men han finns här, kan komma med goda råd och vara ett bollplank i bondelivet. Och jag har bondekolleger runt omkring mig och en bondgrabb som går på Jälla som är arbetssugen som smsade nyss att han ville köra ihop balar.

Och han kommer nog igen, min farsa. Han och sjukgymnasten klev ut genom fönstret när de inte fick gå ut genom dörren på sjukhuset.

Jag får sätta mig bland kvigorna och dela deras mindfulness när de idisslar....

Alla kvigor som var ute förra året är nu ute på bete. Än så länge bara här hemma antingen på betesmarken runt ladugården eller på andra sidan vägen i Björkbacken med omgivande marker. Och det är ett räknande. Att räkna till fyrtio kvigor är banne mig inte enkelt. Jag hade för mig att det skulle vara 41 på den här sidan och 19 på den andra, men hur jag än räknade så blev det bara fyrtio. Kollade runt lite på betesmarken för att kolla att det inte låg någon kviga med benen i vädret. Hittade ingen sådan och räknade de som fortfarande är inne och de var 40 precis som de skulle vara och gick ut till kvigorna i Ägnan och de var 20 st och inte som jag fått för mig 19. Inalles är det alltså 100 djur på Karins Kvighotell för tillfället.

Seminerade den andra Ingatvillingen 793 i lördags också med ungtjuren Goofy och hon hade blodflytning på söndagseftermiddagen så tidpunkten var iaf rätt. Hur mycket släkt blir två kalvar som har samma pappa och enäggstvillingar till mamma?

I morgon börjar äventyret att börja släppa ut kvigkalvar som inte inte varit ute förut. De ska lära sig elstängsel och förstå var gränserna dvs stängslet går.

Tvillingarna tycker att ordningen är återställd då båda två är ute i samma hage.

När våren äntligen kom, så kom den med en väldig fart. Det är varmt och man nästan ser hur gräset växer. Vi har öppnat upp till verandan och där kan man sitta och njuta av vårkvällarna.

i går var det då äntligen dags för ett första betessläpp. Jag hade i flera dagar lovat 771 att nu är det dags att få komma ut och ligga och idissla och vila i det mjuka gröna gräset.Att få sträcka ut benen och sola magen kan vara lycka för en kviga som tycker att det är lite obekvämt att ligga i liggbås. Antagligen har hon ont i ett framben och därför glider hon ner med bakändan ur liggbåset. Det kan ju se lite roligt ut med en ko som sitter på ändan, men den kossan har säkert ont i framknäna och kan därför inte resa sig naturligt med bakdelen först.

Och visst är det lycka för unga kvigor att få komma ut, hoppa och skutta, stångas på kompisarna, beta grönt gräs och ligga bredvid sina ko-kompisar och vila, sova och idissla.

I morse låg de allihop under korkeken ( rönnen) på betesmarken  som en hel samling ferdinand.

Här kan du se ett bildspel från betessläppet.

Denna vecka har jag vandrat mellan korumpor och styrelseuppdrag. I måndags skötte jag först djuren i vanlig ordning och sedan åkte jag till Färsna för att förbereda Naturvårdsstiftelsens styrelsemöte. Kom överrens med Hasse på Väddö Gårdsmejeri att köpa hans kvävekärl och seminlåda för nu blir der skarpt läge att seminera mina kvigor. Tommy som servar kvävekärlen och levererar doser ringde och ville komma på torsdag och min kursledare Annelen ville komma och ha sista kursdagen i seminkursen hemma hos mig.

I tisdags var Anette och jag med i Radio Roslagen och pratade kor tillsammans tre st Mats och en Moa.VDn hämtade kvävekärlet hos Hasse och jag hade styrelsemöte med Norrtälje Naturvårdstiftelse.

Onsdag förmiddag ägnades åt årets samvaro med Jussi på Norrtelje Driftsbyrå. Det handlar alltså om bokslut och deklaration. Sedan var det lagom att äta lunch tillsammans med centerkompisar i Kajutan på Norrteljebåten. På eftermiddagen kom Tommy och fyllde på kväve och fyllde på med tjurdoser. Efter den sista ensilagebalen för dagen så var det dags att åka till Norrtälje igen och vara med på LRFs kommungrupps årsmöte där Eric Winding, potatisodlare från Tierp, berättade om upphandling.

Vid 10-tiden i torsdags kom så Annelen för det sista kurspasset på seminkursen. Vi gick igenom rutinerna innan dosen kan placeras på rätt ställe i livmoderhalsen.Sedan bar det av till till Billinge för att vi skulle kunna öva på några utav deras kor. Kor som faktiskt har vuxit upp hos mig...Följde sedan med Åke till stan och tog bussen till Stockholm för att skriva på årsmöteshandlingar för Hästa Gård. Tillbaks till Norrtälje och var med på möte med centerpartiets miljögrupp.

Fredagen var en hemmadag när man i lugn och ro kunde sköta djuren...Och vad ser man inte, jo 790 Stella är på gång att komma i brunst.

Jodå, mycket riktigt, 790 Stella är brunstig. På lördagmorgonen är hon på och vill rida, hon är blöt om svansen och jag har en anteckning om att hon var brunstig för tre veckor sedan. Hon är 15 månader och håller måttet runt bröstkorgen för att vara tillräckligt stor att semineras. Så det är igen återvändo, nu är det bara att göra detta på riktigt. Jag flyttar över henne till behandlingsboxen och beslutar att i kväll ska det ske när den sista balen har serverats. VDn hjälper mig att hålla svansen och är allmänt behjälplig, tack för det. Det är mycket att hålla reda på. Den djupfrysta dosen ska tina lagom fort.Stråt  med dosen ska hanteras smart och rent. Spermier tål inte vatten, allt som tas in i  bakändan på kon ska vara rent. Det är mycket som ska stämma. Förut hade jag bara att hantera att kvigorna seminerades i rätt tid, nu måste jag behärska tekniken också. Facit har jag om tre veckor, om Stella löper om , eller inte.

På brunstrundan på kvällen upptäcker jag en till Stella som är brunstig, 791 Stella. Denna är en svart Stella. Den svarta kalven med ett litet vitt v i pannan som är en av de skuttiga kalvarna på min hemsida, så det blir att seminera på söndagen också.

Lämnade kursen i Uppsala för att vara med på min sista stämma med leader Uross. Kände att det var dags att lämna över klubban och lämna plats åt nya goda krafter för landsbygdsutveckling i Roslagen och Stockholms skärgård. Tack för den här tiden, för gemenskap och intressanta diskussioner.

Helt lämnar jag inte leader Uross då jag är involverad i Kött från Roslagen, Samverkan för bönder runt Broströmmen och Värdefull odlingsbygd.

Den fina tårtan jag fick är också en frukt av ett leaderprojekt som ledde till Tårtstugan i Tomta.

Är på väg till Uppsala för att gå på kurs med Växa. Jag ska lära mig att seminera mina kvigor. Göra hantverket själv att se till att de blir dräktiga inte bara att se när brunsten är på topp. En spännande utmaning, lämplig för en kvighotellschef. Affärsideen med ett Kvighotell är ju just att få kvigorna dräktiga så att de nedkommer med en kalv om 9 månader och efter det producerar  mjölk så att det inte bara räcker till kalven utan även till oss som unnar oss mjölk, smör ,ost och andra produkter som är baserade på råvaran mjölk. Att seminera istället för att använda tjur är att kunna välja rätt tjur till rätt ko för att få en så bra avkomma som möjligt. Jag ser fram emot några dagars samvaro  med andra som delar mitt intresse för kor och mjölkproduktion.

Kor är fantastiska djur....

Det ska böjas i tid.....här är jag en liten kopiga tillsammans med min pappa och en kalv på grönbete någon gång på 1950-talet

Vi längtar ut..är inte vintern slut, vi vill äta grönt gräs och idissla i solen, säger mina kvigor. Men snön ligger fortfarande, kall och isig på betesmarken och det är en stor snödriva i till kofållan så de får längta lite till.

Idag seminerade vi 780 Stella, en brun kviga med stjärna i pannan. Hon är dotter till en av superkossorna på Billinge, 519 Stella som förra året mjölkade hela 12 188 kg mjölk! Hennes mormor 400 Stella går också under namnet Terese Alshammar då hon som kviga råkade hamna i gödselbassängen på Eke. Bertil och Jacob lyckades få upp henne med hjälp av lastaren. Det hade kunnat slutat riktigt illa.

Våran Stella kommer om allt går vägen att nedkomma med en kalv i början av 2014 och då börjar hon sitt liv som mjölkko på Billinge.

Än får kvigorna nöja sig med tre rullar ensilage om dagen att äta vid foderbordet och gå och lägga sig i det ströade liggbåset isället för att beta, vila och idissla ute i hagen.

Det är vårdagjämning, men det är kallt. Det blåser isiga vindar från nordost med snöbyar. Marssolen orkar inte smälta bort snön. Det är fortfarandre vinter. Blåsipporna kurar under ett tjockt snötäcke, ingen skulle komma på tanken att gå utan strumpor och skor.

Vi har några torra ensilagebalar kvar att utfodra med. De är en välsignelse. De är lätta att utfodra och doftar gott av sommar och minner om hässjehö. Men den blöta sommaren 2012 ger fortfarande spår efter sig med en hel del blöta isiga balar som man verkligen får kämpa med när man ska utfodra dem.

Blir man stark eller sliter det på kroppen när man fördelar 2 ton ensilage om dagen?

 Ett isträd utanför utedasset.