När alla kvigor kommer emot en och vill gosa och slickas eller bli kliad bakom örat gör de ett massivt intryck. De är gärna tätt tillsammans för att gemensamt kunna skydda sig mot allehanda insekter. Lille Pelle i granngården vill gärna ha koll på kvigorna innan han somnar vilket påminner mig om min systerdotter Annelie som när hon var liten sa att morfar hade alla kor då hon tyckte att de gjorde ett intryck av att finnas överallt fast det på sin höjd var tjugo kossor i ladugården.Förhoppningsvis kommer Jacob och hämtar ett gäng dräktiga kvigor i morgon så trycket lättar på min betesmark. De ska göra nytta som landskapsvårdare på Eke innan det är dags att komma till Billinge och kalva.

Dessa tyger köpte jag hos Lapp-Elisa. Samma intryck får jag av alla kvigor....

De flesta kvigorna är ute, vårbruket har börjat och jag sitter i verandan och fikar. Efter ett rejält bakslag med snöoväder i början på april så känner man att sommaren är på väg.

Den 11 april släppte jag ut tretton kvigor. Ett lagom antal att trängas runt en rundbal ute tyckte jag. De kvigor som varit i gamla ladugården i vinter skulle till Billinge för att där förbereda sig på sina liv som mjölkkor och ett nytt gäng unga tjejer skulle hit.

Fredagen den 13 april var det ruskväder med regn och blåst och jag tyckte synd om mina kvigorna som var ute och tänkte på dem hela natten och hade svårt att sova. På morgonen verkade det ha lugnat ner sig... men då var det ett par decimeter snö ute! Kvigorna låg under några granar och det såg inte ut att ha gått någon större nöd på dem men det blir ju så klossigt! VDn och jag gjorde snabbt iordning gamla ladugården för nya hyresgäster och kvigorna var inte nödbedda att komma in i ungdjursstallet och därifrån att knalla upp till gamla ladugården. Där fick de sedan vara fram till den 30 april då vi hade kvigsläpp nr två.

Nu är 47 st ute och följdaktligen 45 st inne. Gänget har utökats med Millan och Sara från Södersund. Så nu går det åt endast en bal om dagen och betesmarken är renbetad som en kortklippt golfbana. Det gröna färska gräset är smaskens för en kviga.

Idag för hundra år sedan....

Gick Titanic under och 123 svenskar dog...

Min farfar Theodor, som då var en ung man som snart skulle fylla 20 år, högg av sig pekfingret. Han fick åka med häst och vagn till lasarettet i Norrtelje från Utlunda....

Teaterhuset som låg mellan Baptistkyrkan och Lindgrens radio brann upp...

Överläkaren som samtidigt var brandchef hade inte tid med något avhugget finger så Theodor fick åka hem igen och åka tillbaks nästa dag.

Så var det för hundra år sedan....

Farfar Theodor med häst och släde en vårdag på förra seklet.

Bägge hundarna snarkar på sofflocket. De är riktiga torpare, bägge två," som ligger på soffan, för så ska det va´, håhå jaja..Jag väntar på vårväder, att få släppa ut kvigor på grönbete och få harva och så mina åkrar. Utsädet och frö´t har kommit.Nu är det bara att vänta på att det blir varmare väder så att det torkar upp och jorden reder sig. På gården har jag plöjt upp en bit som ska bli potatisland och köksträdgård. Det är något visst med att äta sånt som man själv odlat.

Häromdagen gjorde jag köttfärsbiffar av kalvfärs från gården, med ägg från hönorna på gården med grädde som kunde varit från gården om mjölkkorna varit kvar. Till biffarna serverades jordärsskockor som jag grävt upp vid Jan Jansson trappen och potatis och morötter som kunde ha varit från gården om min köksträdgård redan funnits..

Apropå grädden, som finns i en röd förpackning från coop. Den innehåller förtjockningsmedlet E407, Karragenan, som framställs ur en viss rödalg...Varför behövs förtjockningsmedel i grädde? Du kan läsa mer på http://www.aktavara.org/guide.aspx?r_id=27815.

Torparhundarna Latte och Valle på sofflocket.

Alltför tidig vår är tung att bära

Alltför hjärtlös marssol svår att se.

Vi ha vintersysslor kvar att sköta,

Det är mycket än som måste ske

Innan vi få kraft att öppna själen

För den töblå hagens fågelton.

Mark och hjärta tarvar ännu tjälen,

oron vill bli kvar i vinterron

som har makt att ångest överskyla.

Det finns alltjämt skäl att yrka på

Mulna dagar, nya snöfall, mera kyla,

Arbetsstämning, jämn och trivsamt grå.

Låt ett riktigt marsoväder yla.

Kanske längtar man till våren då.

Ur Einar Malms diktsamling Ingenting lever länge.

Gåva till Siv Gusstavsson den 19 mars 1952.

Jag har bildminne och sifferminne. Det kan ibland bli lite konstigt. Häromdagen åkte jag buss till Uppsala och skulle alltså ta buss nr 677. För mitt inre kom det fram en mjölkchokladfärgad kviga med en liten vit stjärn i pannan. En annan dag åkte jag buss 676 till Stockholm, och i min skalle dök det upp en kolsvart kviga som just nu står i gamla ladugården. Så där kan det vara med telefonnummer också som då utkristalliserar sig som kvigor. När jag ringer till Berit är det en brun och vit kviga som jag associerar till t ex.

Kalvar in och dräktiga kvigor ut. Det är affärsidén med ett kvighotell. Häromdagen när jag letade efter en kviga som jag skulle flytta till semineringsboxen, upptäckte jag att en kviga började närma sig kalvning. Mycket riktigt, i journalen stod att hon var seminerad den 30 maj och då blir beräknad kalvning omkring den 5 mars. Då behöver hon flyttas omgående till Billinge. Vi flyttade henne till sjukboxen om det skulle bli kalvning så att hon i så fall kunde få vara i fred att kalva och ta hand om sin kalv.

Men hon "pärra´" och idag fick hon åka hem till Billinge tillsammans med sex andra som ska kalva i mars och april. Då passade vi på att få nya kvigkalvar. Då kom en liten Karin tillbaka. I december 2009 köpte jag fem kvigkalvar från Månkarbo. En av dem heter Karin och i juli 2011 fick hon en kvigkalv som nu har kommit hit till mitt Kvighotell.

Sitter nu här och tittar på kokorten som hela tiden ska följa kossan och ser hur våra kor från olika besättningar är sammanflätade i varandra. För ett par veckor sedan köpte jag tre kvigor från Getinggarne. Två heter Fatima och en heter Lona. Denna Lonas mamma är född här hos mig. Jag köpte två kor från Billinge att ha som amkor och en av dem hette Lona och den kofamiljen kom från Getinggarne. Lasse behövde tillskott av kvigkalvar och köpte Lonas dotter av mig och nu har hennes dotter i sin tur kommit tillbaka hit till Norrsund.

När jag slutade med kor 2005 sålde jag några kvigor till Norr-Malma. När de slutade med mjölkproduktion för något år sedan sålde de några kor till Billinge. Bland andra ett par Blenda, så nu kommer det Blendor tillbaka till Norrsund.

Det här är 263 Fatima från Getinggarne. Visst har hon en trevlig frisyr. Titta in på ko-mmitty så ser du fler trevliga kofrisyrer.

Nu har vintern tagit ett järngrepp på oss. Ett högtryck från Ryssland ger låga temperaturer i hela Sverige. Jag ligger vaken om nätterna och hoppas att vattnet inte fryser och att traktorn kan starta så att alla djuren kan få foder och vatten.

För att hålla vattnet i rörelse så tvättar jag om nätterna.Kvigorna är vanedjur och ligger och sover och idisslar i sina liggbås på nätterna så risken finns att vattnet fryser i vattenkopparna. Det är värmelkablar i vattenrören till kopparna men i några koppar har värmeelementet pajat så att is bildas i koppen under natten. Det brukar kunna avhjälpas med en hink varmt vatten och det känns skönt att höra att vatten kommer upp i koppen efter att ha tinat upp dem.

I dag ville inte blå traktorn starta fast vi haft i motorvärmare. Vi fick också ladda batteriet. När vi väl fick igång traktorn lassade vi in fyra storbalar på foderbordet i ungdjursstallet.

Jag hoppas at det blir varmare snart. Valle min fotvärmare i sängen har åkt till Uppsala för att sällskapa Maria.